Kärlek

Potoropp

I dare you

Någon

Det gäller att hitta någon som gör det för dig med orden. Hitta honom eller henne. Han eller hon vill bli hittad.

Choklad botar något
vill bli rebootad
mina pennor gör sådana konstiga ljud
mina ord hänger sig stup i kvarten
Chockad botar något
kontroll
allt
delete

att dra ut sladden innan systemet är helt avslutat

är ingen bra idé om du vill vara rädd om filsystemet

Mitt tips är att börja sökandet på stadsbiblioteket, mellan böckerna.

1 mars

Jag luktar numera lavendel istället för liljekonvalj, och jag gillar detta bättre. Jag har varit i Stockholm och köpt:

1 st skjorta med ett moln på

1 st kofta för tjejer från monki som jag ändå tänker ha, men dela med chr

1 st klarblå kavaj/kofta från weekday

Idag har jag och Christina och Viktor haft FEL-möte och planerat vår SF-antologi vars deadline går ut i natt. Det kommer bli en fruktansvärt rolig sak att ha gjort. Jag ser väldigt mycket fram mot att få se den i tryck. FEL2 går fortfarande lite långsamt hos grafikern som fick en massa belastande skolarbete som var tvunget att gå före, men det är i alla fall igång och på väg. Vågar dock inte sia om hur många dagar till det rör sig om innan vi kan skicka den till tryckeriet.

Idag har jag skrivit mycket på min egen sf-text som jag tycker är det bästa jag har skrivit hittills, ironiskt nog (på något sätt ÄR det ironiskt och inte bara Alanis Morisett-ironic).

Nu äter jag och Chr sen middag, wok blire.

Imorgon blir en spännande dag på flera olika sätt. Heja.

Utdrag ur eventuell sf-novell

Farbrorn knackar på den fullkomligt stängda dörren. Innanför, det välbekanta ljudet av lektion som sprakar och knastrar och liksom vill tvinga sig ut men hålls kvar av lärarens mjuka säkra stämma. En annan sång och en annan tid som ännu ska vara i trettiofem minuter. A ja, vad är väl fem minuter av fyrtio tänker farbrorn och härmar för sitt inre hur läraren öppnar dörren och hälsar honom välkommen till sitt liv. Sjung med, Kalle, sjung med! uppmanar läraren i Kalles huvud Kalle och bjuder under tiden med hela kroppen och gester in Kalle i klassrummet där hundra förväntansfulla och välkomnande glada ögonen möter honom. Även tjugo vänliga skratt hörs och han ska gå in och sätta sig mitt i klassrummet bredvid Elsa och Edith, klassens modigaste tjejer som dessutom passande nog har mest pengar. Nej: Läraren har slutat sjunga på melodin där inne och hörs nu gå mot dörren där Karl fortfarande fantiserande dröjer, liksom vänd innåt snett åt vänster där han hört att hjärta ska sitta. Hjärtat hörs inte i Kalle, det är tyst som en mus. Det har Kalles hjärta varit sedan någon gång det året han fyllde femtitre och pensionen fortfarande var ett barns tre fjärdedelars livstid bort, fortfarande så lekfullt avlägsen som den aldrig mer är nu. Kalle är farbror, vägskyltarna visar lägre och lägre hastighetsbegränsningar ju närmre han kommer.

När Kalle var ung hade han både bråttom och inte bråttom när han vägrade ta körkort men sa till alla frustrerade tyckare om saken att han skulle skaffa körkort den dagen svävarna kom och ersatte bilen. Han var så trött på allt prat, särskilt det i radio, tv och tidningar. Han är det fortfarande och fick senast häromdagen skjuts i en typisk vanlig bil som var fast rotad i marken med fyra tunga däck, bara för att Kalle inte hade någon bil trots att räkneåren nu nått det respektingivande framtidstalet 4009. Svävarhelveten som aldrig kommer! brukade Kalle ofta höras svära åtminstone en bit in på pensionsåren. Besvikelsen på framtiden som aldrig kom honom till mötes gjorde honom faktiskt bitter under en period av sitt liv, någon gång samtidigt då som hjärtat blev stumt och ljudlöst (det var inte helt och fullt ljudlöst, det avgav ibland små ljud som påminde om pip). Nu stod Kalle som farbror inför en klassrumsdörr som slog upp och presenterade hans lärare för honom, läraren hade en väldigt väldigt väldig basröst så djup.

- Du är sen, stig in Karl och sätt dig.

blyerts

Dagar som nedtecknats med blyerts
evighetsgrå molnhimmlar blir ljusa och mörka om vartannat
och går in i varandra, ihopskuggat
stöter oss mot datum, staplar, vassa siffror i kolumner
kalendrars tydliga pennvässarfunktion
och hjärnans suddigumms
är alla en del av dessa dagar
Men minnet
Unsaved document plus blue screen of death
refrängen: digital stendöd.
blyertspennor som hänger i luften, fritt fall, den som skissar första strecket, ta dina ord och gå, föräldra fritt, jag är världens pennspets, mina papper, varför har ni övergett mig? Fel form, kladd. Andra dagar är photoshoppad färgkaskad
andra dagars lens blur och, pekare, PDF, photoshop, processorers penndröm när jag blir stor vill jag bli
processor eller minne
en uppgradering av något slag.
Refräng. Slut.