Nära nog uppläst

Det talade ordet har ofta ägt ett visst företräde framför det skrivna ordet, inte minst om vi talar poesi. Jag tycker det är pinsamt och svårt att läsa poesi högt. Men vad har man en blogg till, om inte för att göra bort sig själv så mycket det bara går inför den ytterst ystra skara som hittar hela vägen hit? Nej, just det. Så här kan det se ut när jag både läser högt och gör bort mig själv. Ja, så här ser det till och med ut när jag läser högt och vet att jag gör bort mig själv. I en mild ironisk gest har jag förvanskat bilden med en Warhol-imitation, och i en betydligt mer plump form påpekar jag ironierna direkt här i texten nu. Men det talade ordet har trots allt ägt ett visst företräde, och här betalar jag den skulden - med en av mina få dikter som faktiskt är menad att gå att läsa högt (de flesta går inte att läsa högt alls, eftersträvar jag i varje fall).