Som en saga som slutar sig själv

Som en saga som slutar sig själv,
siktar imperfektets röst på ekot,
slår sig framsikten på en smäll,
i en perfekt baktakt, baktakt:
Det fanns bra och dåliga dagar.

Sen manglar gitarrer för en tid,
manglar allt i deras väg, dån,
tröskar dåtid och framtid, ger
plats, rum, liv åt ett, åt ett, ett
slukandes, allomslutande: nu.

Som en saga som slutar sig själv,
spelar trummorna en större roll,
spelar trummorna en takt, takt:
slår framsikten på en smäll igen.
Ekot är träffat, slickar sina sår.