Man hör bara havet som brusar
när en val har strandat
inga skrik, möjligen några
människor som skriker eller gråter
men valen säger ingenting
valen är stum.
söndag 7 december 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Ämnen
Bloggarkiv
-
▼
2008
(36)
-
▼
december
(20)
- Svarta svanor, svarta svanor
- Elfteseptembra dig
- Känslan av att inte kunna leva. Inte plötsligt, de...
- Dylan
- Klockslagssnö
- Over my shoulder
- 13 december
- Vi gör en cover!
- Förspel till lucia
- Nära nog uppläst
- 11 december
- En loj morgon
- Sing, blue silver!
- Som en saga som slutar sig själv
- Musiken, 19:50
- Vad gör du? Vem tror du att du är?
- Nära nog
- Blå december
- Dalarna
- Före och efter, minus 20 år
-
▼
december
(20)
3 kommentarer:
Det ledsammaste!
tänker hemmingwayskt; ensamt och stumt.
Och, tänker jag mig, via fonetisk konnotation: dumt. Men ur det allmänas perspektiv då, dumt om man får tro människorna som skriker och gråter, men det får man inte. Valen har rätt. :)
Skicka en kommentar