Texter

Tänker spotta ur mig en del grejer här, balanserandes på gränsen mellan ego och det allmäna intresset. Vad kan vara bättre än att inleda ett sådant högst anspråkslöst projekt som detta med lite självironi.

Andas in, jag andas ut. Solen skållar katten,

fåtöljen kokar över. I rummet snarkar

apparater, elektricitets svaga brus.

Utanför röker trafiken, rosslar,

hostar och gnider tänder. Jag drar

filten mellan mig och ljuden, drar

lättnadens suck och imiterar katten.

Under filten bildas fuktig kondens från

andedräkt som nynnat text. Värmen

som smälter orden, koldioxiden kväver

drömmar, bilder, verklighet, mening.

Själens brandlarm saknar batteri,

tankens rivjärn skaver knogarna, inte språket,

på handen som skriver, blodig.

Blod som droppar ner i böckernas avlopp,

en virvel av utsköljd poesi. Det lästa ordet

minns tider som besjöngs, nu är allt på band.

Eller digitalt, oändligt försvunnet från rummet,

kopians förstenade evighet. Poeten sväljer

halstabletten utan att suga, control C.

Halstabletter avhjälper anden.