för stånd

När hon bestämmer sig för att gå fram

se i ögonen, öppna en historia som 

vanligen känns: 

varför skulle någon vilja, 

orka 

lyssna på det här, 

ler hon osäkrad, osäkert som 

människans ursprungliga stråle

ler hon

ber att vi ska vilja henne väl

och hennes historia

vilja henne, väl?

Dagens hysteri skulle vilja

döma fånigt, likets mask är giltigt här

giltigt som jorden, jorden bär

Dagens nyheter slår ifrån sig

var, skriver han, misstänksam mot alla tecken

de pekar alla vidare

mot något annat

skyller ifrån sig, bär inte som orden

var, skriver han, det?

Gårdagens sömmerskor

låter mönstret tala, ger företräde åt

planen, motivet, händernas strävan

som nikotinhänder tvångsmässigt för fram och tillbaka

från mun till mun över gårdar

balkonger

trottoarer

cafén. Gula munnar, håriga tungor

talar de i kors med. Syr inte vad som händer,

ser med nål och tråd.

Håligheten som bortses ifrån

när hon lutar sig fram, glömmer

hysterin, självmedvetenheten, domen, dom

berättar sin berättelse klart

och skrattar med en bön att

också dom ska skratta med henne.

Nålen som täpper till hålet,

hålet som redan sårigt legat öppet,

tyget stoppar inte blodet

bara döden kan.

Likgiltigt ser han på, låter döden vara ifred

han dömer inte och ska inte heller bli dömd

vi ser honom inte för allt tyg vi lägger mellan oss

och det han inte ens försöker berätta, bara

visa på.

Kan inte.

mer a

kan inte

mer.

låt gå

släpp ner

släpp av

stå still.

Kan mer

låt

gå

gå

gå

LJUSÅR STIRRAR NER PÅ HONOM

ljusårs ljusår ser utan att förstå

ingen kan längre förstå

vi är alla dom

sänd från

en ovan.

Fluga. spyr. Bajsdreggel, skiljetecken

pungt pungt punkt. KUL.