Ljushår

Solstrålarnas bromsspår

doften av bränt ljus

luktar ner hela himlen

vrider upp sinnesnärvaron

och din frånvaro

hur du ständigt undviker att bli träffad

i galen dans undan ljusets kulsprutesalvor

hur ljusets hastighet aldrig aldrig

är snabbare och överraskar dig

och hur jag james deanar mig 

i alla försök att möta dig på fel sida av vägen

"That guy's got to stop... He'll see us"

men jag har ingen myt av mig själv att stiga in i

och alla kliv över fiktionens stängsel är

stängda för mig

och jag ser på teve, jag tittar på teve

insektar mig mot glödlampans sprakande tysta gnistor

i konstgjord konstords död

solens hundrafyrtionio miljoner kilometers avstånd

sliter sönder min kropp med sitt öronbedövande dån

som inte ens bärnsten skyddar längre mot

inte ens bärnstens tidlöshet skyddar länge mot

om vi går till fots genom solsystemet

inte glider lika kungligt som blåvalen genom rymden

som blåvalen tränger sig fram genom rymdrummets

tunga eller svarta eller genomskinliga massa

helt tyst, stumt, framåt. Genom teven.

Solstrålarnas bromsspår

doften av bränt ljus

luktar ner hela rymden

spår av närvaro

genomträngd, frontalkrockad närvaro

min härvaros och duvaros

mosade lik, hänger ut genom rutan

som tandkräm pressad ur tub

på ett flottigt, ljusbrunt handfats yta

sprucken emalj, sönderfrätt

ljusårs ljusårs avstånd mätt

i nedslagets energi, kraft

vi som inte klarade oss, sprack.

Ha! Vi som inte klarade oss...

Vi... som inte klarade oss...