Några anspråkslösa reflektioner över att göra

[INLEDNING - GÅR ATT HOPPA ÖVER]
De senaste två tre åren har jag läst och tänkt ganska mycket på det där man kallar för metafysik. Vad metafysik är råder det, som med det mesta, både en allmän uppfattning om och en särskild oklarhet över. Begreppet härstammar, vill man i vilket fall påskina, från klassificeringen av Aristoteles samlade skrifter som ägde rum ungefär hundra år efter filosofens död. Då kallade man de 14 band av filosofiska diskussioner med ett sammanfattande ord för metafysiken, det vill säga det som kommer efter fysiken, förmodligen helt enkelt för att man menade att det var mest logiskt att börja läsa hans naturvetenskapliga arbeten innan man gav sig i kast med frågorna om vad det innebar att vara, alltings ursprung ocv dylikt. Men traditionellt, och med särskild skjuts av medeltida ambitioner, har metafysiken blivit ett begrepp för verksamheten att tänka frågan om verklighetens grundläggande natur och sådant som vi inte kan uppfatta med våra sinnen. Det har också med tiden kommit att gälla frågor om Guds existens och den fria viljan och frihetens beskaffenheter. Allmänt betecknar det också längtan bort från livet och tiden, sökandet efter en evighet, något beständigt, något fullkomligt. De flesta tänkare jag har läst och gillat har på ett eller annat sätt försökt göra upp med metafysiken. Nu senast, när jag för ett tag trodde att jag var klar med filosofin och skulle satsa halvhjärtat på litteraturen och skriva om Katarina Frostensons poesi läste jag en mycket läsvärd bok av Martin Hägglund som heter "Kronofobi" där givetvis en av poängerna var att visa hur också Frostenson genom sin poesi gjorde motstånd mot de absolut vanligaste metafysiska läsningarna av poesi. Naturligtvis påminnde detta mig om något jag skämtsamt brukade säga, eller åtminstonde tänka då jag inte har särskilt många vänner som vill diskutera sådant här, därav denna blogg förmodligen, jo då brukade jag säga med glimten i ögat att filosofin liksom det mesta annat bara är en litterär genre bland många, varför litteraturvetenskapen är det enda egentligt intressanta ämnet att fördjupa sig i (om man låter sig tänka och värdera metafysiskt, vilket vi ju gör allt för ofta!). En annan mycket, väldigt mycket intressant bok som handlar om motstånd mot metafysiska gärningar som jag lika gärna kan avslöja på direkten och tipsa någon intresserad om är John D. Caputos "Radical Hermeneutics", den är ett klart filosofiskt WAOW! Trots sina, vad kan det vara, tjugo år på nacken, kanske trettio.

[DEL1 - TANKEN]
De senaste två månaderna då har jag samtidigt börjat stimuleras av en annan tanke, nämligen den att jag för det mesta i min vardag håller på med att lägga upp för den perfekta given, det perfekta utgångsläget för mitt handlande och liv. Du vet myran som bygger och bygger, ja eller ungefär så. Så här: för att jag ska kunna skriva den där boken jag länge velat skriva behöver jag en ny, lättare dator som jag kan ta med mig på caféer där jag kan skriva på raster och luncher och eftermiddagar eller i biblioteket där man kan skriva så bra om man hade en dator som inte vägde så mycket, och ännu bättre skulle det gå om jag hade den där platt-TV:n som möjliggör för mig att köpa en AppleTV så att jag kan sitta i min sköna soffa på kvällen när jag kommer hem och spela bra ambientmusik som ytterligare skulle stimulerat

Jag tror att jag borde gå och lägga mig nu för annars kommer jag aldrig att orka gå upp i morgon...