Danne ser en flicka leka på gården och tänker på grannen som dog för några år sedan i lägenheten under honom

”Livstiden är ett barn som leker, flyttar brickor, ett barns herravälde.”

Hippolytos citerar Herakleitos i Vederläggningens alla kätterier.

Där igår varit sol och vårkvitter låg idag vattenpölar livlöst stilla. Luften var trög och grå och gick bara att andas och röra sig i, inget mer. Där igår träden hade vaknat och rasslat lite som ett minne från hösten stod de idag nedsänkta i den kalla hårda jordens grepp. Ett par kattögon betraktar utomhus genom ett fönster fyllt av nosavtryck. På gården springer en liten flicka i gula gummistövlar till synes utan mål och mening. I en av husets lägenheter tynar en kvinna bort i ingenting, hennes lakan är smutsiga. Lägenheten är hemtjänststädad och ordnad på det sättet. Kvinnan är sängliggandes och väntar. En våning upp sitter Danne och dricker morgonjuice. Det är kväll. Han minns gårdagen och tänker att det var en bättre dag än idag.

Elsa kom som en hemlös katt till ett öppet hus med mat, mjölk och kärlek. Elsa gav honom pussar, ordningsregler, en almanacka, armbandsuret, glädje och variation, en ny sänglampa och förhållanden att reagera på. Det känns som att det var igår hon kom första gången. Idag stod hennes stol tom för första gången på länge framför honom. Han hade tyckt mycket om Elsa och aldrig riktigt förstått sig själv i relation till henne. Hon kom för nära. Imorgon var han tvungen att tvätta fönstren. När försommaren kom på riktigt skulle alla fläckar på rutorna stiga fram i ljuset. Hade han alla grejer hemma? Fönsterputs? En lämplig trasa? Hink?

På gården hade barnet försvunnit. Nu var gården och Danne ensamma, tömda och ståendes kvarglömda sida vid sida i ett lugnt område bara fem minuter från centrum. Det hade varit ett bra område när Danne och Elsa flyttade dit. 

Vi är detta spel, det spelas med oss, och däri ligger ingen djupare mening.

Alla andra var fria, deras rörlighet låste Danne i en omöjlig situation. Danne kände en brännande lust att skriva ett kärleksbrev till kvinnan som var sängliggandes och döende på våningen under. Han hoppades hinna färdigt med brevet innan Elsa kom hem. För Elsa skulle komma igen, det var han nästan helt säker på.