”Det motsatta går samman, ur det som går isär uppstår vackraste fog”
Aristoteles citerar Herakleitos i den Nikomachiska etiken.
I sängen uppfylldes han plötsligt av en varm, pyrande förnimmelse i magtrakten. Han låg ett tag och funderade över denna förnimmelse. Den var till formen misstänksamt lik förälskelsen. De senaste tre veckorna hade han dessutom ökat relationerna till tre ganska olika, men alla ovanligt intressanta flickor. Men ingen av dem skulle ha denna inverkan på hans mage. Han var inte och skulle heller inte bli förälskad. Danne gick igenom alla de faktorer som han där och då kunde komma på som styrkte denna slutsats att den varma känslan i magen inte var orsakad av en förälskelse. Ganska fort blev han relativt övertygad om att bevisningen var övertygande. Dessa flickor hade alla på något sätt kommit att betyda mycket för honom, men ingen av dem lockade honom på mer än ett platonskt sätt. Men ”oron” släppte inte, snarare intensifierades den av att han tänkte på flickorna.
Efter ytterligare en stund, samt en vänd kudde som hade blivit för varm mot bakhuvudet, slog det honom att vad det var han kände var ett intensivt, passionerat äckel inför sig själv. Ett kärleksfullt själväckel. Han var tvungen att ligga stilla en stund och låta det sjunka in.
Hela eftermiddagen hade han upplevt en stark känsla av trötthet och meningslöshet. Han hade lämnat skolan tidigt, vandrat över torgen planlöst, ställt sig och studerat sitt armbandsur särskilt noggrannt och länge som om han väntade på någon som var sen. Ett tag trodde han att saker skulle kännas bättre om han gick till bok- och pappersaffären och köpte en dagbok samt en svart tuschpenna och satte sig på en bänk ute i vädret och skrev ner en första anteckning redan nu. Han gick till och med in i affären och granskade alla anteckningsböcker de hade att erbjuda innan han insåg att detta var något han försökt flera gånger förut utan resultat. När han väl hade köpt en dyr bok och en ny penna (trots att kavajfickan redan gömde två pennor av exakt den typ som han hade föreställt sig köpa, svart tusch 0,3) kom han aldrig på något meningsfullt att skriva i den, så hamnade den på hög där hemma, någonstans långt bortom hans medvetande. Denna gången hejdade han sig alltså innan han hunnit välja ut en ny meningslös anteckningsbok och lämnade affären tomhänt (i den gröna axelväskan låg det redan två knappt använda block av den sort han förmodligen skulle valt ut). Istället hade han lagt sina pengar på en kopp kaffe, trots att han för bara en timme sedan druckit en kopp för mycket direkt efter lunchen.
Det kunde förstås vara kaffet, resonerade han.
4 kommentarer:
Jag upptäcker nu, när jag skriver, att du har lagd texten i NOVELL, men som jag läste tänkte jag på olika böcker och författare (särskild Paul Auster och Herman Hesse). Vidare undrade jag hur mycket vi möjligen, ur författarens synvinkel och tycke, kommer läsa om Danne i framtiden. Jag ser – såklart – redan hela romanstrukturen.
Det enda jag inte gillar, är titeln.
Jag verkligen avskyr namnet Danne
Men det är ju bra bara.
JAG syftade dock mer på själva titelns "sound/smak". Det låter för mycket som en barnbok (inte att det är fel, inte passande bara). hm.. har inte bättre förklaring just nu.
Jag anstränger mig för att titlarna ska klinga väldigt naivt, inspirerat av erlend loe lite men inte mycket. Ibland glömmer man hur bra erlend loe faktiskt är. Inte med det sagt att mina titlar är bra, de är bara lysmaskar som föds och dör hastigt och lustigt i natten... huuuu kylig vind osv. ;)
Skicka en kommentar