lördag 21 mars 2009
Plan
Jag ska tala om saker som är omvälvande, planer som störtar i två höga byggnader, planer som startar och landar i tid och otid. Jag ska skriva mer om processer och rörliga saker, jag ska utreda och utrensa psykologiska tillstånd som relaterar till förändring och stiltje dialektiskt. Jag ska plana ut och resa mig samtidigt. Jag ska göra inget alls och bli distraherad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
(!).
Jag har så många ord för ickerealismen att jag inte längre vet vilka jag ska använda för egentligen tror jag inte att de beskriver något som är surrealistiskt. Det är bara förklaringarna som är lika och jag som har blivit så blind att jag inte längre ser nyanserna.
Jag orkar inte syna drömmarna i sömmarna men vet dessvärre att inget är sant och riktigt. Allt är på låtsas i en värld av teorier och hypoteser där vetenskap är sanningen och gudar galenskapen.
(!).
...fast också ett litet (?) mot slutet.
Mer och mer har det blivit så att jag tror på efterklaringarna istället för på förklaringarna. Efterklaringarna är välsignade med tidens, distansens och sinneserfarenheternas förtroende. Cirkulärt sätter jag mer pengar på förtroendet än eftertroendet, naturligtvis. På låtsas är något som alltid är sysselsatt med verklighet, liksom surrealism alltid är sysselsatt med verklighet, drömmar är verklighetens moder, hypoteser är verklighetens diciplinerande fader. Barnet är ingen och ändå både du och jag och han och hon. Barnet kan alla vara. Blinda tänker inte på att de inte ser, de ser lika mycket som alla andra. Jag är inte blind, men önskar ibland något sådant världsomvälvande ickevalt åt mig och alla alla andra. Hej. Cirkulärt önskar jag mig synen för alltid, för att ha någon sorts blindhet att binda mig vid men som jag aldrig når fram till. Eller jo. Eller nej. Slutet kan nog inte beskrivas som en blindhet, utan som en absolut klarhet - så var det klart! liksom.
Skicka en kommentar