Tillägnad min vän :@
Vi är aldrig nu, för ljuset färdas
om ljuset kunde stå still, fångas, kanske
men ljust nu är vi aldrig där.
Och ljuset måste färdas, annars släcks det.
Och ljuset bär på allt vi har.
Och hjärnorna vi märkt ut på himmelen.
Alla de hjärnor vi ser är bara hjärnornas ljus
och där de var då är kanske bara hjärndamm kvar
och böcker som ingen kan läsa.
Stora sjärntankar som försvann,
behållare av oräkneliga tusen liter ljus –
som inte har försvunnit, men är på väg.
Någon annanstans.
Trots denna avgrund mellan oss och nu
har vi atten:
(att läsa, att prata, att längta, att sakna, att)
atten finns och lapar vatten
på sätt och vis
är atten den enda tanken
för till skillnad från hjärnorna på himmlen
är atten levande
och spinner planer.
4 kommentarer:
Nej vad fint! Min stjärna är alldeles för trött för att förstå någonting av ords innebörd just nu. Amos Oz har dödat den eller så har den varit död ett bra tag redan. tacktacktack!
Jag visste inte att Amos Oz var dödlig, har alltid avfärdat honom utan någon egentligt god anledning (som det mesta när det gäller mina avfärdanden). Min stjärna har ont och är också trött, jag kanske ändå gör rätt i att undvika Amos. Min stjärna kanske skulle falla om mer tryck ålades den, så känns det just nu. Hjärnorna är ju bara något att se upp till med förälskad blick och inget särskilt nödvändigt egentligen. En sorts estetisk effekt som kryddar vår härvaro. tacksjälvsjälv!
Till kulturmagasinet Babel sa Amos, till Daniel Sjölin själv, att han som ung under andra världskriget ville bli en bok och odödlig. Det är ganska fint ändå.
Ja det är ganska fint, det medger jag.
Skicka en kommentar