En not om Dostohäftig

För hur man läser ett fragment. Tentakelögonvitor knäcks i en klargul skål och vispar sig själv runt en stund, säg fem klara, sen är sammanfogning jord och vi kan dyka från stupet. Bord är riktiga, inte minst när djurskyddsmyndigheten dopas om till livsmedelsmyndigheten eller liknande. Flikar i en klargul mapp från mellanstadiet, det finns inte längre mer än i mångas minnen, mångas vindar eller källare, det är skillnad på de som gömmer sina minnen på vinden och de som gömmer dem i sin källare, vem bär sina minnen med sig nuförtiden? Det blåser en kallare vind än på länge. Du går ner kallare och jag drar från öst till väst och nordan till hädan. Mötet stjälpt är ogripbart, där sker bara ett gripande. Arrestera pjäsen, Jaques utan bindestrecken, arrestera den i Frants Tjavskas Lagens navn. Fundera på skillnaden, ett tak, mellan övergång och förvandling. I ordet förvandling vilar förhandling, sammanblandning, vindlig, smog och fiskenät. Övergången bär bipolärt på undergången, sången, en lång en, fången, det är över nu, inget till övers och så vidare. Båda morden är sinnesvackra. Vad fötte med skålen? Det gick åt skogen, blev pannkaka till frukost, morgonjuice, apelsinträd, beträdelse, smädelse, det där pillriga som sjukdömmer folk och tå vidare. Å ijen! Dostohäftig har jag inte jäst, bara i sömnen som binder tyglarna samman med skål och Der Tod. Nä nål och tråd. Nänä NÄ näNÄ NÄ - du kan in te ta mej!